33

Vi har varit bortresta! Eller vi kom ju hem för ett tag sen nu. Men ändå! Äventyr! Häng med!

Vi börjar med en bild där jag ser ut som min pappa på 90-talet och sen en bild på mitt barn med sin nya frisyr som han är väldigt stolt över:

Min unge <3 Han har haft en lång, ovårdad kalufs av blont sen han var 3 typ.

I princip aldrig klippt sig, till mitt stora förtret. Ogillar starkt att bråka med barn om hårborstning. Men men: NU har han fått frisyr! Han är så nöjd. Och tycker det är SÅ skönt att slippa hår i ögonen och att borsta. Plus att han pratat om hockeyfrilla i flera år så det är liksom... otroligt gulligt att han vill ha en egen stil? I love you!!!!!!!

Va intressant blogg om hundträning, tänker ni kanske nu. Nä. Nu blir det inte hundträning. För jag hade inte ens med mig hunden!!!!!!!!! Klarar ni er? Tips annars: stäng flik, gå ut i naturen. Jag försöker att inte tänka så mycket på ad jag lägger ut, vill inte låsa in mig. Sorry. Nu ville jag skriva om detta.

Jag och mitt barn har alltså varit iväg på sportlov (Halland har v.8) så nu får ni följa med på det:

Vi tog tåget från Laholm till Göteborg där vi bytte och styrde kosan mot Oslo. Min mamma (som bor vid medelhavet) hade flugit till Köpenhamn och satt redan på tåget vi klev på i Laholm. Otroligt smidigt!??!?! Har man inte en miljard grejer med sig så är verkligen tåg så jävla nice tycker jag. Skidresa är ofta så förknippat med BIL men behöver uppenbarligen inte va det. Okej sista biten fick vi ha hyrbil men ändå.

Första destinationen var alltså Oslo, därifrån hyrbil till Gaustablikk. När jag vaknade var det min födelsedag och jag är nu 33 år gammal!!!!! Stort! Fick paket och middag på högfjällshotellet. Lyx.

Lill-kaggen :)

Nån som tänker fråga "nÄ dRiCkEr dU aLkoHoL tRotS gRaViD?!?!??!?!?!" med arg emoji bredvid? Nä det gör ingen år 2024 va? Får verkligen bita ihop för att inte skriva att det är starksprit och äpplejuice men då blir jag väl anmäld eller nåt. Men ni kan ta ett skämt va? Utgår från att alla vet att jag inte hatar mitt foster :)

Äntligen. ÄNTLIGEN!!!!!!!!

Jag har inte åkt skidor på hundra år men har ett mörkt förflytet inom alpin skidåkning och framför allt super g som jag tyckte var toppen som barn! Alltså tävlade och höll på. Så skidor är som att de tillhör min kropp. Var INTE beredd på att fortfarande vara så säker på skidorna, dock. Planerade att inte åka pga skaderisk men efter en dag i barnbacken där jag istället SPRANG upp och ner i moonboots och med foglossning :) så bedömde jag risken som ärligt mindre om jag stod på skidor.

Och det var så himla underbart. Hade inte ont för första gången på läääänge. Kunde vara ute i solen utan att DÖ av rastlöshet. Fick leka med mitt barn på ett sätt som inte belastade fogarna. Fick sån energi, gråter typ av att tänka på att inte göra detta på ett år nu typ?

Första dagarna var vingliga för barnet, men sen blev han väl inspirerad av att jag är så jävla grym på skidor hehehheheheh skoja men tror det hjälpte att han såg att jag kunde? Ville vara lika ball. Dag 3 kunde vi åka långa backarna. Dag 5 åkte han dem utan att jag åkte framför, baklänges, och övervakade honom.

Om vi tog ett tåg upp genom ett berg och hamnade på en jättehög bergstopp med utsikt över en sjättedel av Norge också? Tackar som frågar:

För er som vill veta mer om mitt mörka förflutna: jag är även lite Norsk.

Okej skoja det är nog det ljusaste med mig lol. Vet inte om det är det norska eller nåt annat som gör att jag mår så jävla bra i snö och sol och vintersport?? Är det för att jag är ledig då bara kanske? Eller för att mina födelsedagar alltid inträffade på Göteborgs sportlov v.7 dvs då jag, mamma och bröderna oftast åkte nattåg och skidor och sånt. Har så fina minnen från skidbackar, kexchoklad, sol och fjällstuga.

Allt det kom tillbaka. Har inte känt eller längtat efter det förrän jag var här. Åkt mest längd och knappt ens det men NU. Nu när mitt barn vill. Och jag kan återuppleva barndom med honom. Jag känner en så djup tacksamhet.

Eller så är det bara hormoner. Vi går vidare innan jag börjar böla igen.

Annan fin grej: mitt barn och "hans" bebis. BEBBE. Lillsyskonet. Han ger namnförslag (tutti-frutti, bengt och doris funkar oavsett kön va?), sjunger för magen, pratar med den. Drar upp min tröja, trycker ansiktet mot och säger I LOVE YOU. Är glad för jag har sagt att det är en ninja för den sparkar så mycket så den måste ju ha tjuvlyssnat och hört att storebror gillar ninjor va? Åh vad bebisen längtar efter dig, säger jag.

Han fick en spark i kinden när han låg som på bilden. Lös upp som en sol. Nu är det pappavecka och jag saknar honom som en idiot. Gravven har gjort det hundra gånger starkare. Vill bara samla familjen. Som ett DJUR.

Bra det går för mig att gå vidare från böliga grejer.

Så fort vi kom hem öppnade jag promenadproffs (alltså onlinekursen för hundmöten och koppelträning om nån missat).

Hade fått över 1000 nya följare och med det givetvis förlamande prestationsångest. Moget :) Inatt stänger jag för den här gången, hoppas jag inte behöver vänta ett år med att öppna igen, allt beror på vad det blir för bebis.

Är i alla fall OTROLIGT tacksam, både över sportlovet, mitt barn, min graviditet, norge, min mamma, att jag fick möjlighet att lära mig åka skidor som barn, att jag får möjlighet att lära mitt barn åka skidor, för alla som bryr sig om sin hund och vad jag har att säga om hundar och för snälla hundägare som inte bara är snälla mot sina djur utan människorna omkring dem med.

Herregud. Känslosamt det blev. Hoppas ni har det bra.

Tack för att ni läser vad jag skriver. PUSS