KASTRERINGEN - nästan ett år senare
Så, nu har det snart gått ett år sedan Gun lade sig under kniven och opererade bort hela paketet.
Så hög tid att göra en liten analys om hur det känns nu! Stort OBS på att effekterna är högst individuella, se absolut inte detta som nån slags rådgivning om din specifika hund. Tvärtom - detta är bara hur det blivit för just min hund, och säger inget om hur det skulle kunna bli för din.
Här har jag skrivit tidigare, kan vara bra att läsa först om man vill:
✨ GUN ÄR KASTRERAD - om bakgrunden till beslutet och planen framåt
✨ EN VECKA MED KASTRERAD TIK - dagbok om rehab och tankar den första tiden
✨ KASTRERINGEN: TRE MÅNADER SENARE - precis som det låter, hur det kändes 3 månader senare
✨ OCH SÅ ETT HELT PODDAVSNITT OM ÄMNET
Varför kastrera tik?
Det finns såklart flera anledningar till att man kasterar sin tik. Förutom det rent fysiska kring risken för exempelvis juvertumörer och livmoderinflammation finns det en del mentala aspekter att ta in. För oss var löpen tydliga triggers för dåligt mående och mer rädslor hos Gun. Hennes reaktivitet blev värre, hon blev skendräktig och mådde allmänt kass.
Hon löpte ganska exakt med ett halvår mellan gångerna och före löpen blev hon ettrig, rastlös, lättretlig. Under löpen var hon trött och slö och rädd. Efter löpen blev hon skendräktig och supervaktig mot allt. Första löpen var tiden före bara någon vecka, löp i två och sen blev hon lite förändrad två månader senare (då hennes valpar "skulle" ha kommit). Men när hon var några år gammal var dessa perioder längre än de perioder hon mådde bra och var normal.
Detta tydliga mönster, i kombination med att hon faktiskt håller på att bli äldre, aldrig kommer att ha valpar och att risken för sjukdomar i området ökar, var det bara en fråga om att få tummen ur.
Jag tvekade ändå länge. Jag var rädd att rädslorna tvärtom skulle bli värre, att hon skulle må sämre. Men till slut var det faktiskt vettigare att "chansa" än att fortsätta låta ha henne så jobbigt. Så...
Blev rädslorna lättare efter kastreringen?
Kort svar: ja! Hon mår allmänt bättre och blir inte lika ofta skräckslagen. När hon blir rädd är det lättare att nå henne och hon har ett annat lugn. Hon är fortfarande en otroligt sportig hund och rastlös som individ, men det har blivit mycket, mycket bättre. Att slippa se henne ha ont (antar att hon fick som mensvärk) och bli alldeles låg långa perioder två gånger per år har varit underbart. Ofta glömmer jag att hon är kastrerad, hon är lika pigg som vanligt. Men gladare generellt!
Sen har det ju blivit en annan stor förändring (jag har fött en bebis) som gjort att vi inte tränat supermycket och hon har hamnat lite i skymundan, men generellt ser jag ändå en stor skillnad.
Vad som inte blivit bättre - om päls, aptit och andra biverkningar av kastrering
Gun var matglad innan. Nu är hon matGALEN. Alltså manisk. Tycker synd om henne som liksom ofta letar mat! Har alltid tuggben framme och ger numera mat tre gånger om dagen istället för två. Hon får även en del grönsaker och kål och sånt när vi lagar mat. Popcorn nån gång ibland! Här har jag skrivit lite om detta. Hon får alltid sin frukost i gräset, det hjälper en del tycker jag. Men kommer aldrig kunna "ta bort" det, får bara försöka hantera det så snällt som möjligt.
Förutom att matintresset ökat har det inte varit något mer, än i alla fall. Vissa hundar blir matta i pälsen men inte Gun. Än. Har faktiskt inte märkt av några biverkningar men det kanske kommer.
Allt som allt är jag väldigt glad att jag fick tummen ur. Gun mår mycket bättre nu och slipper ha det så svajigt. Det är jämnare, allt.
Igen: detta betyder inte att det blir så för din hund. Jag tycker man ska vara väldigt försiktig och verkligen läsa på innan man låter sin hund genomgå ett så stort ingrepp. Men det räknar jag med att ni som läser här fattar! Jag är ju inte veterinär, bara hundbeteendeutredare och instruktör. Så ta inte detta som några personliga råd, det är det ju inte. Bara hur det varit för oss.
Tack för att du läste! Hoppas du gillade, lämna gärna en kommentar i så fall 💕 PUSS
